minst sagt, det är verkligen en resa..
har suttit och läst gamla inlägg som jag skrev. så mycket som hänt det senaste året. jag menar, inte trodde jag att jag skulle flytta till halmstad och läsa folkhälsovetenskap. inte trodde jag att jag skulle lyckas att äntligen ta mig till malmö och läsa där. när jag ser tillbaka på det senaste åren får jag blandade känslor. jag kastade mig ut i det okända, bara så, poff.. det var inte så jag ville ha det, men jag var tvungen.. jag var tvungen att ta tag i mitt liv. det är nu som jag börjar rätta till mina misstag. eller misstag? det är det väl inte. jag visste för ett år sedan inte hur jag skulle ta mig till för att nå dit jag vill. nu har jag mer kött på benen och vet vilken väg jag ska ta. men framtiden är oviss. jag har ingen aning om hur högskoleprovet kommer att gå och ingen aning om jag kommer kunna läsa upp Matematiken i tid. jag har ingen aning om hur min höst kommer att se ut. men tänker jag tillbaka på allt som vart så är jag säker på att det kommande året också löser sig lika bra. ibland händer det saker i livet som helt plötsligt vänder vardagen till det bättre. helt utan förvarning får jag ett telefonsamtal av mamma som berättar att jag kommit in på högskolan i Malmö. det trodde jag aldrig.. livet fick verkligen en ny vändning. nu sitter jag här, i malmö, tillsammans med Catja, Fatima och Nathalie. och vem vet, kanske sitter jag här med fler vänner i höst? jag är inte orolig för något längre.. allt blir som det är menat att det ska bli. en sak vet jag, och det är att jag trivs i Malmö. jag har hittat hem ;)